_

Kankse låtet lite fjantigt men tänkte ändå att någon gång måste den komma ut. Det är ju bara jah,Olivia;)

Det började 2007. Jag var 7 år och var jätte sugen på att börja rida. Jag åkte ofta med kompisar och kollade när de red. Jag frågade ofta mamma:

-snälla mamma,kan jag inte få börja rida?...

Först var mamma tveksam men sedan bestämde vi att jag skulle få börja rida. Min kompis och jag började rida i en grupp på torsdagar. I början hade vi bara teori,vilket vi tyckte var tråkigt eftersom vi ville rida,men vi lärde oss väldigt mycket. Efter några teori-lektioner så började vi rida. Jag tyckte det var jätte kul men mamma var alltid rädd att jag skulle ramla av,så typiskt henne. Min favvo häst var då Hugo. En fin liten fux som älskade att bara få ta det lugnt.


Hugo♥

Jag ramlade av hugo många gånger men gav mig inte,JAG SKULLE SITTA KVAR. Efter ett tag började vi hoppa lite och då blev vi bättre kompisar.Han och jah.

Året 2009 så kom csenge till gården. Jag började tycka om henne jätte mycket men hugo var fortfarande min favvo. Jag red inte csenge så mycket men när jag väl red henne var det alltid väldigt roligt.


När csenge nyss hade flyttat in på gården♥

Året 2010 gick hugo bort. Han dog i en olycka. Mitt liv gick i kras. Jag grät många kvällar eftersom han var min bästa vän. Jag undrade ofta och frågade ofta.

-kommer det någon ny?ska någon ersätta honom ?

Men efter all sorg kom den perfekta häästen,precis i rätt tillfälle. Nämligen star! Jag tyckte om star såååå mycke! Jag älskade verkligen att rida Star. Star var en väldigt pigg och stressig tjej när hon precis hade kommit. Mamma var väldigt rädd för att jag skulle ramla av henne,men jag ramlade aldrig av star. Det var inte många som vågade rida star för dem tyckte hon verkade farlig men i mina ögon,var hon den bästa som fanns och jag ville alltid rida Star!Även fast vi inte kände varandra så bra blev hon min nya favvo:)

Då jag och star blev riktigt bra kompisar♥

Året 2011 blev jag lärling på gården. Vilket gjorde mig jätte glad och jag fick rida en extra dag i veckan. Jag hade även bytt grupp till en grupp på onsdagar. Jag blev en duktigare ryttare och var med på vissa tävlingar i stallet. SEnare i höst-terimenn bytte jag till en träningsgrupp. Vilket var ännu roligare:)

När jag hoppade i träningsgruppen♥

ett dressyrpass i lärlingridningen♥

Sedan blev jag stallvärdinna vilket gjorde mig väldigt glad. Sen i slutet av 2011 så blev jag ju tillfrågad ifall jag ville bli medryttare.

 jag hade drömt om det hur länge som helst. Jag trodde aldrig att jag skulle bli det,jag hoppade och studsate och skrek när jag läste messet från sabina. Jag var sååå himla glad! jag har nog aldrig varit likadan som då. Men det var speciellt,det var liksom inte OMG jag ska träffa cameron diaz. Det var liksom något man kanske kan ha nytta av långt fram. Man träffar kändisen en gång,1 gång. Sen är det inte mer. Its over. Men denna chansen. Att bli medryttare på hästen som blev sin bästa vän från första gången är amazing. Inget kan bli just likadant,inget. Det är bara jag som kan välja själv,vill jag vill jag inte.

Och jag svarade ja! Sedan startade ridnigen och det nya året skulle börja perfekt.

Detta nya året,2012. Började perfekt. Längtade alltid efter att få rida star. Det blev ju självklart annorlunda. Jag kunde inte alltid träffa vänner 24/7,utan jag fick välja. vissa dagar läxor,vissa dagar vänner.

Just nu känns det som jag bara susat igenom åren. Det är så annorlunda! Det känns som igår man var 7 år,som fick börja rida. Man har blivit duktigare,mognat och vågat mer. jag trodde aldrig jag skulle bli såå duktig,att nå ett mål.

jag hade ett mål när jag var nio.-jag ska hoppa 40cm! vilket folk kunde tycka. men herregud! Det är ju inget men för mig var det mycket. Jag lyckades. 2011 hoppade jag 1m med hästen jonas. Jag tävlade 60&70cm,vilket  också var ett mål. jag tävlade! Målen var satta och jag lyckades.Kunde man bli lyckligare.

-neaj jag tror inte det.

För mig är ett mål mer än att bara klara det, det är att se fram imot det,våga sätta mer krav på sig själv med farten. Att bara vilja längta efter att sätta högre och ännu mer mål. Alla mål man sätter ska man nöja sig med,jag blir alltid nöjd. Ingen säger att :
-öhh du,du nådde ju målet men du kommer j u ingen vart!

Jag kommer längre inom mig själv än den man ser! Jag är den enda som kan säga .Yes!Mitt mål är nått. Låt mig fylla på målet med nya saker!:)



Jag är nöjd över mig själv och min framgång inom min ridning♥